Måndag
Jag lever fortfarande! Även om jag inte är helt säker på att det varar länge till.. Idag höll i väl på ungefär 40 minuter, om ens det. Så det blev en svin kort dag, men ska väl inte klaga, dom försäkrade oss om att det kommer längre dagar i form att ett sär schema. Vet inte hur illa det var men med det humöret jag är på nå så hade jag säkert kunnat klaga på ett blankt schema. Nåja, funderar på och vila ögonen en stund nu, tvättstuga ikväll. Känns som att jag inte kunde komma och tänka på nå roligare! Ehh.. eller egentligen vill jag bara sova.
04:19
Nog är jag trött, men ibland går det bara inte. Har legat i snart en timme och inte orkat röra mig eller ha ögonen öpnna. Men jag är vaken. Börjar bli trött på att så fort det känns lite mindre bra så är det sömnen som får stryk. Hade hellre haft det på ett annat sätt, men så kul skulle vi inte ha.
How about a round of applause för dom som sten hårt biter sig fast vid två-samhet! Kom och tänka på det nu, att det är väl inte kul och vara ensam alla gånger. Men är det verkligen kul och vara två om alla gånger? Fast det är väl nått man vänjer sig vid, men vänjer man sig vid det bara för att "det ska vara så" eller? Egentligen så är det väl en skit sak och olika från person till person. Men för ett tag sen så pratade någon om att vara ensam i två-samheten och det har brännt sig fast i skallen på mig lite.
Nä, sova två timmar eller? Får väl se.
Fortune cookie
And those that matter dont mind."
To late to cry
Jag vill hundra saker och borde hundra till saker. Jag vill inte hundra saker som jag ofta ändå gör, bara för att det är det enklaste. Jag vill att hela den här jävla cirkusen ska vara okej, så jag bestämmer mig för att det duger. Fast det inte gör det, det tär som fan hela tiden. Även om det är mitt eget fel, jag är ganska bra på och analysera och reflektera och snurra på allting som sägs tills jag inte vet nånting alls. Jag försöker se samband och hitta logik i det folk säger. Jag skiter i det självklara och tänker hjärnan i småbitar på saker som egentligen inte behöver betyda nånting. Jag har sagt det förut, jag snöar in mig i vad som finns i detaljer och inte på stora saker. Jag antar att det kan hänga saman med att allt för stora ord gjort mig besviken allt för många gånger. Less is more. Men hur kan man tycka det när man som jag ständigt tycker att allting går för sakta? Undra om jag någonsin kommer bli nöjd, undra om det finns ett stopp? Undra om någonting, eller någon kan stanna på hela den här jävla karusellen.
I'm sorry that I'm such a mess.
Söndag kväll
Vad hände med den där tanken om och sova tidigt? Ne, bara spark i röven och kliva upp imorgon, känns inte så jävla lockande kan jag ta och informera om. Men är väl lika och gå ut fullt och trappa ner? Nä, hade väl tänkt ge det sista jävla året en chans. Men känner jag mig själv rätt så är det bara prat, men kanske slutar med att jag förvånar mig själv? Nåja, det får väl utvisa sig så småning om. Beror väl också på lite allt runt omkring, man kan väl säga som så att jag är inte så bra på och fokusera om allt annat känns kasst.
Show me how to lie, you're getting better all the time.
I don't want it this way and niether do you
Och imorgon är sommarlovet slut, är brutalt less på den komentaren.. Vilket sommarlov? Eller nog har det varit sommarlov men vad har jag gjort? Visst har jag haft roligt och gjort lite alttmöjligt. Men i överlag har det varit det sämsta på länge. Och det har inget och göra med någon jag umgåtts med eller något som hänt. Men känns bara som att det inte hänt nånting speciellt. Inget sånt där som det pirrar i kroppen av och tänka på. Luleå kalaset är väl det mest minnesvärda, men det är väl mest för att det påminnde om förra sommarn och med tanke på att jag knappt umgåtts med Baby i sommar, så tummen upp för det även om det var ur spårning på hög nivå. Nu när man tänker på det så finns det mycke annat som också ätsat sig fast men jag saknar det där lilla extra. Det har om lyst med sin frånvaro kan man säga.
Nåväl alla jag känner, muppar, gratis-ätare och andra som man glömmt bort, vi ses imorgon :)
Fridayy
Var bara tvungen!
Jag och världens bästa Hanna :) 2 år sen.
Och jag, lika länge sen :)
We don't give a fuck what the price is
Plus 44 - When your heart stops beatning
Måste vara världens bästa låt, blir helt lost i skallen varje gång jag hör den och så har det varit i minst fyra år. Kan verkligen få abstinens efter den. Sen jag hörde den första gången har jag lyssnat på den minst en gång i veckan och ibland hundra gånger om dagen. Den kommer aldrig bli dålig.
Number one
Always knew that I could occupy your mind
You could always find a little more time
To show me I was number one
:s
Hold me, it's now or never
Och dom spelar, hold me, hold me forever. hold me, it's now or never.
Dom sjunger, hold me, hold me forever. Hold me, it's now or never.
Nu ikväll finns bara hon och han
It's like a circus
Det är det blir enklare hela tiden och ha det såhär, men jag hatar det.. Hur mycke jag än vänder på det så kommer jag inte fram till nånting. Det är så jävla beyond allting, börjar kännas som att det inte ens finns ord. Inga ord som räcker till, inga ord är stora nog.
Can't belive I'm right behind you
Blir nog och åka till stan ikväll, kom på att det var Tisdag nu och ska till byn igen på torsdag så det känndes lika bra. Ska vara borta hela helgen då så behöver städa undan lite hemma, eller det behöver jag inte mer än för min hjärnas skull. Men det är en timme tills bussen går så nu försöker jag fördriva lite tid.
It makes you burn to learn you're not the only one
I let you be if you put down your blazing gun.
Leave me alone, I'm lonely
Somnade inte fören frammåt fem imorse, försökte sova framför tvn i säkert två timmar. Sen flytta jag i Lillebrors säng och då känndes det som att jag inte skulle kunna somna heller, men jag dog nästan på en gång. Ett plus i kanten med och flytta dit var väl att jag tog mig upp kring tolv när den lilla mannen som inte är så liten, alltså min bror, tände lampan och börja meka ihop nå tv-spel och greja. Jag hade sovit som en mupp fast alarmet hade gått var tionde minut sen elva. Hade tänkt fara hem till stan sen ikväll, men som det känns just nu så orkar jag inte det. Nu ska jag då gå och se om det finns nå och laga middag av, mamma och pappa jobbar, plus att mamma fyller år så tänkte att jag kan fixa nå middag iallafall. Eller så kan ju lillebror? Men efter dom misshandlade hamburgarna till lunch igår? Hmm.
Go away, come back, go away, come back
Go away, come back, go away, come back
You and I collide
Hm, 24 timmar kan verkligen kännas som tusen år. Det här äter upp mig innifrån. Jag vet inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska säga. Vad som helst hade varit bättre än och ha det så här. Jag hade nog behövt bort från allting, få nå slags perspektiv på saker och ting, men ingenting är nog långt borta eller nog länge. Någonting sånt här existerar inte ens i min värld, jag vet inte hur jag ska vända på det. Känner mig borttappad, som att jag blivt inkastad på för hög nivå i fel samanhang..
I worry I won't se your face light up again
We live and we learn
Åkte till upp till farfar igår, men hade inte ro och vara där så nu är jag i byn, fast blir väl snart less på det också. Känns som att jag är orolig i kroppen eller nå, kanske kan säga att jag tappat lite fot fäste. Känns inte bättre av att skolan börjar på Måndag, som att jag behöver det just nu? Eller så är det just vad jag behöver; nånting och göra på dagarna. Men känns inte som någon vinst lott precis, eftersom att jag näst intill inte orkar kliva ur sängen om dagarna. Dom senaste tre månaderna har jag säkert sovit 70 procent. Men jag vet inte, lusten till nånting överhuvudtaget är obefintlig. Känns som att det är en bedrift om det kliar på foten och jag orkar klia där. Det är som att dom dagar jag velat göra nånting så har det inte blivit av, så jag vill aldrig göra nå. Känns som att jag brukar vara ganska bra på och klaga på hur jävligt det är, men det är inte det. Det är ingenting.
Now it chills me to the bone
Idag har jag inte gjort ett skit. Kännt för och skrika 'jag hatar dig' åt någon bara för att det känns bra och göra det ibland. Hur som helst, jag har inte träffat någon och skrika det åt. Jag har inte träffat någon alls idag. Men det gör ingenting, försökte hitta på nå där en stund, men jag vet inte. Legat i soffan och snurrat hela dagen, funderar strakt på och byta plats på mina soffor, annars kommer den här vara brutalt mycke mera använd än den andra, med tanke på att jag ligger här 95 procent av mitt liv. Kanske inte riktigt sant men det känns som det ibland. Imorgon blir det nog en snabb mellan landning i byn och sen vidare ut i skogen.
Jomenvisst
Få se nu. Det vart och dricka ett par öl igår, lugna puckar. Känns som att ett och annat nödvändigt ord kom ut i luften och det känns bra. Har ingen lust och dela med mig av nå av det. Vissa saker går först, så är det bara.
