Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall

Om det är nånting jag verkligen hatar, som jag verkligen vill spy på så är det fan när någon säger en sak och gör tvärs imot. Vad jag menar är.. säg inte åt mig att du inte tycker om banan och sen gå och ät banan. Det där var ju som bara en metafor.

Men, sluta säg saker som du tror att jag vill höra, tro inte att jag inte vet nånting bara för att jag inte är mitt i smeten längre. Själva grejen rör mig inte i ryggen, men om det är så lätt och bara säga vad jag vill höra en gång, vad säger att det inte är enkelt och göra det två gånger? eller tre gånger? eller fler?

Jag vet allvarligt inte vad jag ska tro längre. Allt har blivit så jävla ytligt på nå sätt, det finns som inget konkret längre. Allt är utsuddat i en stor klump med svaga konturer och jag börjar mer och mer dra alla över samma kant. Jag hatar det, men det är bara så det funkar i min skalle. Så fort jag blir osäker på nånting så blir jag osäker på allting. 

Börjar vara ganska slitsamt med allting överhuvudtaget, när ska allt lugna ner sig? Så fort jag kommer fram till nånting som jag håller fast vid, så fort jag kommer nånstans där jag kan tänka mig och stanna så kommer nånting ivägen, som att det inte är meningen att det ska kännas bra. Sen målar jag fan på väggen och testar alla gränser tills jag tappat bort allt och är tillbaka på ruta ett.

I let you know
When it comes
When it comes
I let you know
But don't stay up for me
Don't wait up for me
If I'm not home