Won't cross this street untill you hold my hand
Dag 6 @ Sjukan
Värsta dagen än så länge!
Trotts att.. proverna visar att det är på väg åt rätt håll och börjar bli bättre.
Nåja började med att jag inte kunde somna om när jag vaknade kring åtta av att dom ville kolla blodtrycket och ta en skvätt blod. Har suttit här med bara mig själv i stort sett hela dagen och kännt mig allmänt liten, ensamen och meningslös. Gråtit en skvätt för första gången sen natten då vi kom in här. Vet inte riktigt varför, antagligen bara för att jag hatar och inte veta nånting eller kunna påverka eller kontrollera nånting, det känns som att mitt liv bara har stannat medans allas andra går vidare. Endel stunder känns det till och med som att jag kommer bli bortglömd. Nåja,sen nu ikväll kom Sofia nästan utan förvarning och lyste upp min kväll och nu känns allting inte lika jävligt som förut idag. Det var nog det mest betydelsefulla besöket jag fått än så länge!
Kommer blir förändringar framöver när jag kommer här i från, mycke på grud av att det kommer dröja innan jag kan dricka alokohol igen och jag kommer inte orka med lika mycke dom första veckorna efter jag kommer ut. Som jag annars gjort och kommer göra när jag är helt "frisk".
Sen så ska jag.. eller jag måste försöka hitta nån slags stabilitet bland dom jag har runt omkring mig, bestämma mig för om jag bara vill ha roligt eller om jag verkligen vill ha någon som jag kan vända mig till på riktigt. Nog för att många har börjat bevisa redan nu, synd bara att det skulle behövas en jävla bilolycka för det.
What happend to us, you know ? I don't know who I'am anymore, or how I got here.
I miss how things used to be, for what it's worth, I miss that, I miss all of it.
Värsta dagen än så länge!
Trotts att.. proverna visar att det är på väg åt rätt håll och börjar bli bättre.
Nåja började med att jag inte kunde somna om när jag vaknade kring åtta av att dom ville kolla blodtrycket och ta en skvätt blod. Har suttit här med bara mig själv i stort sett hela dagen och kännt mig allmänt liten, ensamen och meningslös. Gråtit en skvätt för första gången sen natten då vi kom in här. Vet inte riktigt varför, antagligen bara för att jag hatar och inte veta nånting eller kunna påverka eller kontrollera nånting, det känns som att mitt liv bara har stannat medans allas andra går vidare. Endel stunder känns det till och med som att jag kommer bli bortglömd. Nåja,sen nu ikväll kom Sofia nästan utan förvarning och lyste upp min kväll och nu känns allting inte lika jävligt som förut idag. Det var nog det mest betydelsefulla besöket jag fått än så länge!
Kommer blir förändringar framöver när jag kommer här i från, mycke på grud av att det kommer dröja innan jag kan dricka alokohol igen och jag kommer inte orka med lika mycke dom första veckorna efter jag kommer ut. Som jag annars gjort och kommer göra när jag är helt "frisk".
Sen så ska jag.. eller jag måste försöka hitta nån slags stabilitet bland dom jag har runt omkring mig, bestämma mig för om jag bara vill ha roligt eller om jag verkligen vill ha någon som jag kan vända mig till på riktigt. Nog för att många har börjat bevisa redan nu, synd bara att det skulle behövas en jävla bilolycka för det.
What happend to us, you know ? I don't know who I'am anymore, or how I got here.
I miss how things used to be, for what it's worth, I miss that, I miss all of it.
Kommentarer
Trackback
