Nobodys wife



I'm sorry for the times that I made you scream,
for the times that I killed your dreams,
for the times that I made your whole world rumble.
For the times that I made you cry,
for the times that I told you lies,
for the times that I watched and let you stumble.

It's too bad, but that's me,
what goes around comes around,
you'll see, that I can carry the burden of pain,
'cause it ain't the first time that a man goes insane
when I spread my wings..

I never be nobodys wife.
....

Vill du se stjärnorna ta en titt omkring


Dag 15 @ Sjukan

Ohyes.. sov "länge" idag, till halv tolv kanske, sen sov jag ett tag till mellan två och halv fem, medans mamma var här. Sen kom Sofia, Jassa och en till och surra ett tag :) Annars har jag fan inte gjort ett piss idag, mamma kom med nån kriminalserie på dvd så det blir väl kvällens tidsfördriv efter att Jim och Ante varit här kan jag tänka mig. Får se imorgon vad lärkaren säger om jag får röra mig mer än på avdelningen, det är ju inte så värt och bara vara på avdelningen, finns inte så mycke och göra här, så jag ligger endå bara här inne och är ful.


När dom vill visa deras väg, kan du hälsa att vi följer inte med
Ledarna i världen dom vill vänta till imorgon
Tror att man kan stänga av och bara starta om
Vi värderar livet så vi följer inte dom.


Amazing


Små saker som man inte tar förgivet kan ibland kännas bättre än stora saker som man automatiskt förväntar sig. Vissa kan konsten att lysa upp en hel dag utan och kanske veta om det själv. Det finns så många bra runt omkring mig som jag inte ens tänker på, som jag inte räknar med och många gånger kan dom göra mer än någon annan.



I'm so lonesome I could die


Dag 14 @ Sjukan

Guuud. Jag blir galen på och aldrig få sova ordentligt. Alltid är det nått... Förövrigt så måste jag ha en bebis när jag kommer hem. En kissebebis, men får inte tag på nån, tror jag måste bli galen en gång till. Plus att det är kallt, så jag kanske måste bli galen över det också. Idag lär det inte hända ett skit, det är boden criusing hemma osv, så det lär ju inte komma nå folk heller, får hoppas att det går och sova bort lite tid.

Soon every part is falling apart.



A part of me is empty


I min värld är det ingen konst att äta kakan och ha den kvar.
 
Jag vill härifrån..


Would you hold me if I'm empty
Would you care if I were lost

You're so hypnotic on my heart


Dag 13 @ Sjukan

Okej.. kan hända att det faktiskt börjar hända nåniting på det här skit stället. Har fått börja vara uppe och gå ov nu, inte för att jag riktigt kan förstår till vilken nytta, sitter bara här inne, finns som ingenting och göra. Och igår hände det inte så farligt mycke. Det kom lite folk på kvällen och sen låg jag bara och såg tv hela natten, är gode trött nu men ska fan inte sova. Det är nog mer värt och sova ikväll, efter som att det är fredag så är det nog ingen ide och förvänta sig att det kommer så mycke folk och om det nu skulle råka göra det så är jag glad så länge jag håller mig vaken så somnar jag lättare när jag väl ska sova.. Har nyss varit och blivit lite stucken igen här och där men det verkar som att jag har slut på kärl som går och använda, dom går bara sönder eller är för småa så jag fick ha kvar den gamla nålen som kliar och är lagomt irriterande! Nåja, det verkar iallfall som att jag inte blir kvar här tills jag dör, det lutar åt att dom släpper ut mig på torsdag till veckan, så bara helgen nu kan gå fort så tar nog inte dagarna nästa vecka så länge, det är bara helgen som kommer bli tugn.

Look what I'm holding here in my fire
This is for you.



Knocking on heavens door



Du har inte en aning, du har inte en aning, aning.



Du är förblir och kommer alltid va den bästa


Dag 11 och 12 @ Sjukan

Mja.. Igår fick jag veta litegrann iallafall. Dom berätta att jag skulle få en ny röntkgen idag och mest troligt komma hem den 4 september, men ville inte lova nånting fören efter röntkgen. Nu på morgon har jag då varit och gjort röntkgen åde, vet inget än fören om nån timme eller två, kanske uppdaterar sen om det visar bra och allt blir som det borde. Annars vettefan om jag orkar. Hoppas bara att dom fattat här att jag ska på begravningen den femte även om jag måste mörda hela avdelningen och alla andra som är i vägen, vilket pappa lovat att hjälpa till med om dom inte släpper iväg mig.

Ibland får jag nån reflex att jag ska ringa dig, som nu...
det är svårt och komma ihåg att du faktiskt inte finns.
Att du inte sitter hemma och varvar pasians med korsord,
tidningar och telefonen, som vanligt, som alltid.
Fyfan, jag saknar dig.
Skulle göra vad som helst bara för och få iallfall ringa en gång igen.

Kanske var jag stark men farför dig var jag svag,
jag lever nu och här för det var du som gav mig skäl,
jag hoppas att du fattar hur det skär att inte ha dig här.


Jag saknar dig tusen varv runt jorden och tillbaka, fast det är endå inte nog
Vila i frid.

......

Nåja, Sofia var här igår hela dagen i stort sett, skönt med sällskap :) Spelade kort, såg tv, pratade, trixade ihop nå armband och bara fördrev tid. Sen somnade jag kring elva, ganska skönt och somna lite tidigare, nätterna har börjat bli så fruktansvärt långa när jag sitter vaken. Tror inte att det blir så livat sen idag, mormor och morfar skulle nog komma innan dom far till skellefteå, kanske inte allt för kul men jag överlever. Sen prata Sofia om och komma en sväng idag också så förhoppningsvis det blir lite spring här idag också. Sen är det helg igen, förra helgen var inte allt för positiv, det kom lite folk på lördagen men annars var jag mest här med mig själv, mamma var också här lite men det är inte så intressant..

Allting känns baklänges och fel, men endel stunder känns det mer rätt och bättre än på länge.

I'm so tired of beeing here


Dag 10 @ Sjukan


Jaa, nu hade det kunnat vara bara 4 dagar kvar. Men nu vet jag inte längre :s Dom här två veckorna och sen kanske en till eller efter det så får jag endå inte göra så mycke när jag kommer hem och då tänkte jag mest på skolan. Jag som hade tänkt ta tag i skolan och göra bort det och jag hade ju inte precis tänkt mig att vara borta dom första kanske fem, sex eller sju veckorna.. Idag har det inte varit nån bra dag alls.. fyfan. Vet inte riktigt hur jag ska göra, det är egentligen inte så jobbigt och ligga här, det är bara så jävla trögt och ligga här själv, inte för att jag hade velat vara här med någon annan om det var så och efter den här svängen så kommer jag nog inte vilja det nå mer heller. Blir mest jävla less på och inte få veta nånting, förra veckan blev jag lovad en rehabiliterings plan. När jag får komma hem, hur länge jag ska göra vad och vad jag ska göra tills allting har helat. Men inte fan har jag sett nå av nån sån än ? Sen idag har dom börjat komma och hota med dropp igen för att jag inte äter, men är aldrig hungring och det är äcklig mat så, nejtack.. För övrigt  så kan alla här dra åt helvete.

Ikväll händer det inte precis nått mer intressant än annars, Sofia kommer senare, sen tv och sova.



These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase


I can't be who you are


Dag 9 @ Sjukan

Joo alltså.. blir lite less ibland när lärkarna inte säger samma sak. På den ena liraren låter det som att jag ska ligga här tills jag är 65 och att det fortfarande är allvarligt. Men på den andra låter det som att det är mindre farligt än dom trodde från början och att jag inte blir längre än till helgen. Jag fattar ingenting. Nåja det känns då bättre och bättre varje dag, har slutat med smärtstillande åde nu så det verkar ju fortfarande som att det går åt rätt håll.

Nåja.. Emil och Rydig har varit här en sväng idag, emil hade varit till luleå och kollat på nån bil, så då kom dom sen och kollade extrme home makeover och surrade ett tag, det var ju lite små roligt iallfall :) Sen kom mamma och lämnade grejer, men hon for lika fort hon tyckte det var lika bra och fara innan hon hade retat upp mig så jag vart på dåligt humör, vilket inte är ovanligt när hon kommer och lägger sig i. Nu kommer Jim och Ante på en stund också och sen ska jag fan sova! Har sovit lite inatt och bara en kort stund på dan så nu ska jag sova en vanligt nat för första gången på flera flera dygn :)

I'm strong on the surface, not all the way through.
I've never been perfect, but nither have you.


I'm a creature made by lies


Dag 8 @ Sjukan

Idag har jag fan bara sovit.. Vaknade på riktigt först när det var middag, då tvingade dom ut mig i rullstol. Egentligen var det väl ingen big deal men det känns lite onödigt och bara snurra på avdelningen för att dom tycker det. Då kan jag likagärna ligga här.. Sen har martina och camilla varit förbi och surrat ett tag och sen kom det nå andra lirare och fördrev en stund :) haha.. Och nu är jag faktiskt trött fast jag har sovit hela dagen så jag ska försöka sova nu, kanske slå på nån film och somna till..

Har tänkte och funderat på tusentals saker medans jag bara legat här, det är lite skönt att det känns som att jag inte har en aning om vad fan som kommer hända men samtidigt känns det som att allt kommer och bli bättre på något sätt. Men vem vet, jag kanske har fel ? Men det är ju brara och vänta och se..

Welcome to my ferakshow, this is who I'am.




Love lift us up where we belong


Dag 7 @ Sjukan

Okeeeey, idag kom dom med en rullstol som jag får åka ut med om jag vill, fast bara på avdelningen så det är inte så intressant.. Har inte varit ut nå än iallafall. Ikväll kom det iaf lite folk med jämna mellan rum, först kom Emil och Angelica kring nio och sen bara en liten stund efter kom Sofia och Sandra in springades en sväng innan dom skulle iväg till piteå. Sen kom Jim och Ante också och dom vart kvar ett bra tag, det är inte så länge sen dom for.

Nu ska jag se nå film sen sova.


Won't cross this street untill you hold my hand


Dag 6 @ Sjukan

Värsta dagen än så länge! 
Trotts att.. proverna visar att det är på väg åt rätt håll och börjar bli bättre.

Nåja började med att jag inte kunde somna om när jag vaknade kring åtta av att dom ville kolla blodtrycket och ta en skvätt blod. Har suttit här med bara mig själv i stort sett hela dagen och kännt mig allmänt liten, ensamen och meningslös. Gråtit en skvätt för första gången sen natten då vi kom in här. Vet inte riktigt varför, antagligen bara för att jag hatar och inte veta nånting eller kunna påverka eller kontrollera nånting, det känns som att mitt liv bara har stannat medans allas andra går vidare. Endel stunder känns det till och med som att jag kommer bli bortglömd. Nåja,sen nu ikväll kom Sofia nästan utan förvarning och lyste upp min kväll och nu känns allting inte lika jävligt som förut idag. Det var nog det mest betydelsefulla besöket jag fått än så länge!

Kommer blir förändringar framöver när jag kommer här i från, mycke på grud av att det kommer dröja innan jag kan dricka alokohol igen och jag kommer inte orka med lika mycke dom första veckorna efter jag kommer ut. Som jag annars gjort och kommer göra när jag är helt "frisk".

Sen så ska jag.. eller jag måste försöka hitta nån slags stabilitet bland dom jag har runt omkring mig, bestämma mig för om jag bara vill ha roligt eller om jag verkligen vill ha någon som jag kan vända mig till på riktigt. Nog för att många har börjat bevisa redan nu, synd bara att det skulle behövas en jävla bilolycka för det. 


What happend to us, you know ? I don't know who I'am anymore, or how I got here.
I miss how things used to be, for what it's worth, I miss that, I miss all of it.

     


What happend to us?


Det är som alla egentligen skriker nej inombords.
Men ingen hör för ingen har tid och stanna upp, för jag tror att innerst inne så vet nog alla hur infekterat och galet allting är. Sen vet nog alla också att det snart gått för långt för att kunna rädda det som varit. Iallafall för lågnt för och få tillbaka det till hundra procent. Jag vet inte riktigt vars man ska börja för och återupp ta allting som var förut. Om det nu går? Vem vet, vi kanske har hjälpts åt och förstöra allt som var något värt på något undermedvetet sätt. Jag kanske inte märkt det så markant om det inte är för att jag är där jag är och haft en himmla massa tid och tänka på det ena och det tredje.

Kan det vara så att vi måste ta hänsyn till oss själva i första plats 
och sen när vi fått det vi själva vill ha det så får vi anpassa oss till vad och vilka vi har kvar i övrigt efter det ?
Eller ska vi tänka på alla andras lycka och se förbi det som gör oss själva lyckliga ?
Eller kan alla bara släppa allting och acceptera när någon är lycklig och mår bra ?
Jag vet inte.. men det känns mera logiskt att om en av två kan vara lycklig,
Varför ska två vara olyckliga ?


"What happened to us, you know?
I don't know who I am anymore
Or how I got here.
I miss who I used to be.
And real friendship.
You know, the kind of friendships we used to believe in.
I miss that.
And I miss you.
I guess I just miss all of it."


The water soaks in to rocks


Dag 5 @ Sjukan

Av vad jag har fattat idag så är det inte säkert att jag varit färdigt här efter dom här två veckorna som är garanterade. Det är tydligen då dom ska röntka kolla vad som hänt om det blivit bättre och först efter det så bestämmer dom om jag får åka hem eller inte. Det kändes inte så jävla bra kanske, trodde att jag skulle få åka hem efter två veckor, men nu finns det ju någonstans endå en chans att jag kanske får stanna kvar och om jag måste vara kvar efter dom här två veckorna så kommer det nog bli tugnt..

Idag har det inte hänt så mycke i övrigt Ida åkte kring två eller nått. Sen kom Hanna, Ville, Madde och Ante senare och en stund efter dom så kom Sofia också, hon kommer kanske tillbaka en sväng till. Förstår inte riktigt varför tiden går saktare när jag är själv, jag gör ju endå inget annat än vad jag gjort när Ida varit här, men på nått sätt går det hundra gånger segare. Har lite små ångest inför helgen eftersom att det lutar åt att jag mesta dels blir själv, men jag har ju inte så mycke och välja på. 

Over the sidewalks,
Running away from the streets we knew,
Sidewalks,
Like the time we thought was made for you.



Everything is just gone


Dag 4 @ Sjukan

Tycker inte dom säger så mycke vettigt på det här stället, det har inte blivit värre iallfall. Så det är bättre eller likadant, men mer vet dom inte fören dom gör en röntken igen och vettefan när dom tänkt göra det. Nåja, idag har det faktiskt kännts lite annars, har varit lite mindre ont än dom andra dagarna fast nu ikväll har det kommit tillbaka lite, men det är inget jag inte står ut med iallafall.

Kunde fan inte sova inatt, låg och såg tv och grejade till 5-6 på morgon sen lyckades jag somna. Sen när dom kom in kring 8 och skulle ta blod så bestämde hon att jag skulle bli av med nålen i höger arm. När hon hade plockat lös den så bad hon mig som knappt var vaken att trycka på pappers grejen så det inte börja rinna blod ur hålet medans hon hämta plåster. Jo tjenare, jag höll väl i ungefär tre sekunder innan jag somna, sen några minuter senare vakna jag av att hon kom in och börja härja, då hade det runnit blod över hela min underarm, på täcket och på golvet så det tog en bra stund innan jag fick försöka sova igen och då kunde jag inte somna. Annars har jag mest sovit idag, mormor och morfar kom med nå greje som mamma hade skickat hit och sen åkte Ida kring fem och kommer nog tillbaka på ett tag.


I don't know what's worth figthning for or why I have to scream
I don't know how it got this way I know it's not allrigth


To wish impossible things


Dag 3 @ Sjukan

Ingen större förändring än så länge, men det är stabilt och liten risk att det bilr värre och ju mer jag ligger still och vilar ju fortare går det, även om jag vet det så har jag inte riktigt humör och ligga still hela jävla tiden, men jag gör mitt bästa =)

Det har faktiskt inte varit så farligt långtråkigt idag =) När vi hade ätit frukost osv så kom min syster och pratade konstant i två timmar så dom timmarna gick ganska fort, efter det sov jag i nästan två timmar, det var jävligt skönt och säkert välbehövligt om inte annat. Sen var det middag och duscha för både mig och ida lite senare kom Jim och Ante och knalla in och fem minuter kom Sofia och Stina och klampa utan förvarning, det är nästan roligare det än att vänta på någon : ) Fast i och för sig så när folk hör av sig så vet man iallfall att det kommer och hända nånting annat en stund :)

Det är lite roligt och se vilka som hör av sig och vilka som inte gör det. Det är nästan fler som hört av sig som jag inte trodde skulle och endel som jag trodde skulle höra av sig har inte ens skicka ett sms. Men det skiter jag faktiskt i för det finns många som brytt sig och hört av sig mer än jag förvänta mig och det känns bra :)

Swing life away


Helgen började bra, var hos mamma på fredagen och vilade. Sen på lördagen övertalade mamma mig och följa till håkan och karin och äta och dricka nå öl och sen fara ner på campingen där det var öl tält och hålligång. Hade svin kul där :) Sen så kom jim och hanna och hämta mig mitt i natten och det slutade inte fullt lika kul, åkte i diket, in i ett par träd fick åka ambulans och allt, jim klarade sig bra, hanna fick nå skit i ryggen och jag har fått nå inre blödning i levern jag har nog inte fattat ordentligt för alla förklarar på olika sätt. Men är på skjukhuset nu iaf och ska vara här ca två veckor! Har legat på intensiven från igår till idag men nu är jag nere på avdelningen, jag har eget rum, tv, dator och få har nästan hur mycke besök som helst och ida kommer mest troligt hit och sover med mig ikväll så det är ganska okej. Kommer säkert bli lång tråkigt osv men det hade kunnat gå hundra gånger  värre så det är nog bara och vila och se glad ut.


Sharp and painfull


trött på metaforer som livet går vidare
 

Orkar inte ha det såhär, jag vet att det inte är mer synd om mig än någon annan. Men allt har fan runnit över nu, vet inte åt vilket håll jag ska vända mig. Vem kan man egentligen lita på, känns som att så fort man vänder ryggen åt någon så börjas det prata. Vad är det för mening ? När sanningen endå alltid kommer fram! För jag ser inget hopp nu, det försvann för längesen. Smärtan är min fader och döden min bästa vän. Jag har kämpat, förlorat, klättrat och fallit, från toppen till botten..


It's a fucked up world
what a fucked up place
Everybody's judged
By their fucked up face,
Fucked up dreams
Fucked up life.

Denial to acceptence..



Jag vet inte hur jag ska fatta eller få det att gå in, vad är det för bevis som krävs? Jag har sagt det tusen gånger själv och jag har hört det tusen gånger från andra. Jag vet inte hur jag ska bete mig, jag vet att på många sätt var så det nog det bästa som kunde hända för dig. Jag vet inte hur jag ska känna? Mest känner jag mig bara självisk, egentligen är jag ledsen, eller förmodligen så är jag ledsen. Men jag kan inte släppa fram det för då känns det som att jag bara tänker på mig själv, jag vet att du har det bättre nu men vad ska det bli av mig? Varför ska jag ens ta tag i nånting nu? Det var dig jag ville visa att jag kunde och att jag är bättre än vad jag igentligen är, men nu är det inte så stor ide till det va? Just nu vill jag bara vara själv, men jag vet inte vars jag ska kunna vara det..

R.I.P

Can you see how much I need you rigth now
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know am'I missing too
When you're gone
You're words were all I needed to here to make it through the day
And make it ok
I miss you, today..




Everlasting


 
Varför säger man tänka efter ? Tänk efter, tänk efter.
Varför heter det inte tänk före ? Jag tycker det är efteråt man tänker mest

Lost

Helgen har  väl varit duglig : ) I fredags vart det en tidig kväll för min del och igår vart det frammåt morgonen. Nja, har haft roligt iallfall, lite svamel som vanligt men det var väl inte så noga.

I ain't gonna change my ways.


Don't fall asleep to soon

Did you ever knew that your're my hero?

Det som känns värst är hur självisk jag egentligen är när man tänker efter. Innerst inne så vet jag att du skulle få det så mycket bättre om du bara fick vila och inte behöva gå igenom all skit. Men jag vet hur jävligt allting kommer bli när du inte finns. Jag vet inte hur jag ska kunna säga eller beskriva hur det känns. Allting kommer kännas så jävla meningslöst, jag vet inte hur jag ska lyckas med nått? Det är bara du som stöttat mig med det jag verkligen har velat göra och det känns så jävla meningslöst och försöka lyckas med nånting om endå inte du kommer finnas där och se det. Det här kanske låter förjävligt men det finns inte många som skulle vinna över dig om jag var tvungen och välja bort någon annan för att du skulle få stanna kvar. Det är nu jag önskar att jag trodde på nånting.. Kanske på liv efter döden? Eller på änglar? Då skulle jag iallfall veta att jag fick träffa dig igen eller att du skulle se allting jag gör, det skulle vara en anledning att inte ge upp och försöka bli någonting. Men jag vet inte, jag vet bara att allt kommer bli fan och jag har ingen aning om hur jag ska kunna ta mig frammåt sen, du har varit med för mig än någon annan. Jag vill följa med dig eller stanna tiden nu.


I'am glad 'cause I was blessed to get, to have you in my life
When I look back on these days, I'll look and see your face
You were right there for me


In my dreams, I'll always see you soul above the sky
In my heart, there will always be a place, for you for all my life
I'll keep a part of you with me



Thank you


I wanna say thank you
'Cause you made me that much stronger
Made me work a little bit harder 
You made me that much wiser
So thank you for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter

Så jävla true... Den vi pratar om börjar på P, mer behöver jag inte säga.
Utan dig hade jag inte klarat mig själv, människor som du ska inte skaffa ungar.



Every step I take


Egentligen tror jag att jag vet vad det är som tär så jävulst. Men jag vet inte hur jag ska bete mig eller hur jag ska göra så jag går bara och trycker undan det. Varje gång det ringer blir jag nervös, känns som att vänta på en tickande bomb, fast inte ens bomb som ska explodera utan en som bara ska sluta ticka och försvinna, föralltid. Hur gör man? Det är så nära så man kan nästan ta på det.

I'll be missing you..



Det här är ingen saga



Det här är ingen saga, det här är min sanning.

Tänk alla gånger som man märker att, att alla tjänster man gör för andra inte hjälper alls, tänk alla gånger som vänner sagt, att du, bara du är den bästa dom haft. Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram, men när du verkligen behöver får du ingen hjälp alls, nej, du får ingen hjälp alls. Tänk alla gånger jag suttit med gråten i min hals, gått ner i depressioner, då mår man kass, de gånger jag inte har stått för det jag lovat, vänt kappan efter vinden i hopp om att allt ska ordna sig. Tänk alla gånger jag suttit hemma, ensamma hemmakvällar med mig själv och ingen annan, fast i sällskap med mina tankar lät jag timmar vandra. Tänk alla gånger jag ångrar saker jag sagt, ord som kommit ut i all hast när jag talat för snabbt, gånger jag sårat andra utan att mena det, jag ber om ursäkt nu, förlåt men jag menar det. Har mindre vänner nu än då, torkar tåren efter alla det där dumma gångerna, som jag fått mitt hjärta krossat och alla de som bara varit vän på låtsas. Tänk alla gånger som kärleken satt mig rakt i skit, tänk dig en värld som rasar, tänk dig människor jag älskat, lärt mig hata, tänk alla gånger som jag varit ensam, tänk alla gånger som jag stannat kvar och väntat, tänk dig ett liv i tårar, när man blivit sårad. Tänk alla gånger som dom sagt att dom ska hjälpa mig, sagt att dom ska älska mig, vad hade jag förväntat mig. Men saker blev som dom blev, mina problem, blev saker som förändrat, det som fått mig att le. Tänk alla gånger som jag skrikigt på mamma, för att ett liv som dom andra är något alltid strävat efter, men dessa jävla nätter utav ensamhet och ångest, har känt den flera gånger. Tänk alla gånger som jag saknat någon att hålla om, men somnat ensam, trasig, precis som vanligt, jag har gråtit, tänkt på stunder då jag varit kär och alla gånger som jag drömt att du var här. Tänk alla gånger som jag hatat min far, för att jag sagt, jag älskar dig, men inte fått något tillbaka, men dina nyktra stunder är faktiskt allt jag behöver och pappa egentligen är jag stolt för jag vet att du försöker.Tänk alla gånger som kärleken satt mig rakt i skit, tänk dig en värld som rasar, tänk dig människor jag älskat, lärt mig hata, tänk alla gånger som jag varit ensam, tänk alla gånger som jag stannat kvar och väntat, tänk dig ett liv i tårar, när man blivit sårad. Dagar jag tänkt på det hatet som getts, som har dragit ner mig själv på det mest magiska sätt. Tänk alla gånger som jag suttit där själv och gråtit tårar för ett helt liv, fast under en kväll, tänk alla gånger som jag sett min mamma gråta, för att jag brutit det jag lovat. Alla stunder jag själv, bett om under och hjälp, tänk alla gånger som jag inte sett en framtid. Det här är ingen saga, det här är min sanning



Leave me at the roadside


Alltsåå.. jag är nog nära ett nervöst sammanbrott eller ngt. Flög upp halv fem i morse och var hundra på att klockan var halv nio, vilket hade betytt att jag försovit mig sisådär en timma. Sen kunde jag inte sova nå mer efter det, var på helspänd och hade hjärtklappning säkert en halv timme. Sen på jobbet körde jag in i  en jävla stople med gräsklipparen för att jag satt i min egen värld och jag vet inte ens vad jag tänkte på, helt plötsligt smällde det bara, så nu är mitt jävla knä tre gånger rödar och blåare än vad det var efter helgen. Sen bara nu för en liten stund sen fick jag för mig att jag kört mobilen i tävttmaskinen, så jag sprang ner i källaren, föll i trappen, vilket resulterade i att jag vart ännu mer gul och blå än tidigare. Nåja, jag slet upp tvättmaskinen som gick sönder i handtaget pga. av det. Sen när jag inte hittade den nånstans kom jag på att jag fan inte hade kastat in verken byxorna eller törjan som jag tagit av mig och hade telefonen i. Seriöst.. så orkar jag inte mer, funderar på och smälla fast en "ur funktion" lapp i pannan och lägga mig ner och aldrig mer kliva upp.. är helt jävla färdig i skallen.

Fyfan, vet inte vad jag håller på med längre, jag går runt som på nålar. Räcker med att nån snuddar i mig med ett finger för att jag ska flyga i luften och skrika. Humöret är i botten.. jag tänder på tre sekunde över små saker och sen går jag runt och kokar invädigt över det i flera timmar. Kanske lika bra att jag är hät i byn här kan jag iallafall kan ha mina små utbrott emellan åt. Hemma i stan får jag bara dåligt samvete när jag tvärt blir på dåligt humör utan anledning, blir bara tyst istället och vill vara i fred istället. Kan inte heller komma på vad det är, jag förstår inte vad som är fel. Det känns som att jag ska gå i bitar och jag kan inte sätta fingret på vad som är fel. Men på nått vänster så allt blir fel, inget duger, vet inte hur jag ska få någonting att gå rätt väg. Jag försöker inte säga fel saker, jag försöker att inte göra fel saker, jag försöker vara ärlig, men det är fan ingen ide, allitd är det någon som tar skada, allting är bara massa misstag och missförstånd. Mesta dels vill jag bara be alla dra åt helvete fast jag egentligen vet att det är alla andra som borde be mig dra..

Nåja, burken nu sen sova, tyvärr så är det en dag imorgon också nog för att den lär inte bli sämre, fast man ska väl inte ropa hej fören man kommit upp ur bäcken..


And tell me how I'm supposed to feel,
When all these nightmares become real,
'Cause I don't know,
How we woke up one day,
somehow thought we knew,
Exactly what we're supposed to do.




Roadside



Tell me what I'm s'posed to do,
With all these left over feelings of you,
'Cause I don't know,

And tell me how I'm s'posed to feel,
When all these nightmares become real,
'Cause I don't know,
And I don't think, you see the places inside me that I find you,
And I don't know, how we separate the lies here from the truth,



Nothing else matters


Totalt förändrad, men på skalet identisk..

Luleå kalaset i helgen.. hela helgen har varit en historia för sig,
och endel saker vill jag inte ens tänka på så vi lämnar den historian osagd.
Är i byn nu ska sova om två sekunder, jobb imorgon,
förhoppningsvis blir det här min sista vecka, orkar inte meeer.
Sliten är bara för namnet, känns som att jag har blivit överkörd av åtta tåg,
fem ångvältar och sen fått tre flygplan och nio ubåtar i skallen.
Det var nog den bästa beskrivningen jag kunde komma med.
Herregud, vissa saker jag kläckt ut mig i helgen är ju tragiska,
finns säkert saker som jag inte minns som varit ännu jävla hjärndödare 
Men vissa saker var skönt och få ur sig, men mest bara skönt för stunden
och nu ångrar jag mig. Nåväl, alltid är det ju nått och aldrig kan nånting gå min väg,
så det är ju bara och le och se glad ut som vanligt.
Dom flesta brukar satsa på och inte göra samma misstag flera gånger,
jag gör bara samma misstag tusen gånger.


för jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nåt
grubblar över saker som jag nog aldrig förstått
kanske tappat mig helt, spelat för många spel
målat in mig i ett hörn, fått en törn
det är då jag hatar mig själv, då och kommer på det
att jag har ingen aning vafan jag håller på med


Razor flowers



Here we are again and say goodbye..


En gång är ingen gång, fler gånger är en vana..
Det kanske är lika bra och skita i allt och inte trassla in sig mer än nödvädigt,
det går endå aldrig bra för sånna som dig och man mår inte bra av och vara runt omkring i längden. Nog för att hur väl jag än vet och vad jag än säger så kan jag inte låta bli.




 

RSS 2.0