Leave me at the roadside


Alltsåå.. jag är nog nära ett nervöst sammanbrott eller ngt. Flög upp halv fem i morse och var hundra på att klockan var halv nio, vilket hade betytt att jag försovit mig sisådär en timma. Sen kunde jag inte sova nå mer efter det, var på helspänd och hade hjärtklappning säkert en halv timme. Sen på jobbet körde jag in i  en jävla stople med gräsklipparen för att jag satt i min egen värld och jag vet inte ens vad jag tänkte på, helt plötsligt smällde det bara, så nu är mitt jävla knä tre gånger rödar och blåare än vad det var efter helgen. Sen bara nu för en liten stund sen fick jag för mig att jag kört mobilen i tävttmaskinen, så jag sprang ner i källaren, föll i trappen, vilket resulterade i att jag vart ännu mer gul och blå än tidigare. Nåja, jag slet upp tvättmaskinen som gick sönder i handtaget pga. av det. Sen när jag inte hittade den nånstans kom jag på att jag fan inte hade kastat in verken byxorna eller törjan som jag tagit av mig och hade telefonen i. Seriöst.. så orkar jag inte mer, funderar på och smälla fast en "ur funktion" lapp i pannan och lägga mig ner och aldrig mer kliva upp.. är helt jävla färdig i skallen.

Fyfan, vet inte vad jag håller på med längre, jag går runt som på nålar. Räcker med att nån snuddar i mig med ett finger för att jag ska flyga i luften och skrika. Humöret är i botten.. jag tänder på tre sekunde över små saker och sen går jag runt och kokar invädigt över det i flera timmar. Kanske lika bra att jag är hät i byn här kan jag iallafall kan ha mina små utbrott emellan åt. Hemma i stan får jag bara dåligt samvete när jag tvärt blir på dåligt humör utan anledning, blir bara tyst istället och vill vara i fred istället. Kan inte heller komma på vad det är, jag förstår inte vad som är fel. Det känns som att jag ska gå i bitar och jag kan inte sätta fingret på vad som är fel. Men på nått vänster så allt blir fel, inget duger, vet inte hur jag ska få någonting att gå rätt väg. Jag försöker inte säga fel saker, jag försöker att inte göra fel saker, jag försöker vara ärlig, men det är fan ingen ide, allitd är det någon som tar skada, allting är bara massa misstag och missförstånd. Mesta dels vill jag bara be alla dra åt helvete fast jag egentligen vet att det är alla andra som borde be mig dra..

Nåja, burken nu sen sova, tyvärr så är det en dag imorgon också nog för att den lär inte bli sämre, fast man ska väl inte ropa hej fören man kommit upp ur bäcken..


And tell me how I'm supposed to feel,
When all these nightmares become real,
'Cause I don't know,
How we woke up one day,
somehow thought we knew,
Exactly what we're supposed to do.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0