Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall

Inlägg från 8/1-2008, alltså tre dagar innan...

"Det som känns värst är hur självisk jag egentligen är när man tänker efter. Innerst inne så vet jag att du skulle få det så mycket bättre om du bara fick vila och inte behöva gå igenom all skit. Men jag vet hur jävligt allting kommer bli när du inte finns. Jag vet inte hur jag ska kunna säga eller beskriva hur det känns. Allting kommer kännas så jävla meningslöst, jag vet inte hur jag ska lyckas med nått? Det är bara du som stöttat mig med det jag verkligen har velat göra och det känns så jävla meningslöst och försöka lyckas med nånting om endå inte du kommer finnas där och se det. Det här kanske låter förjävligt men det finns inte många som skulle vinna över dig om jag var tvungen och välja bort någon annan för att du skulle få stanna kvar. Det är nu jag önskar att jag trodde på nånting.. Kanske på liv efter döden? Eller på änglar? Då skulle jag iallfall veta att jag fick träffa dig igen eller att du skulle se allting jag gör, det skulle vara en anledning att inte ge upp och försöka bli någonting. Men jag vet inte, jag vet bara att allt kommer bli fan och jag har ingen aning om hur jag ska kunna ta mig frammåt sen, du har varit med för mig än någon annan. Jag vill följa med dig eller stanna tiden nu."

.