People always leave



Allt känns så jävla twistat... Ibland känns det som att allting är så nära och ibland är det så lågnt bort så det inte är någon ide att ens tänka på det. Vet inte hur jag ska ta mig ur det här, jag har kommit i nått jävla mellanting och tar mig ingenstans.. Det känns inte bra eller det känns inte dåligt, det känns ingenting alls. Som att om jag skulle andas in helium skulle jag lyfta och sväva i väg. Jag förstår inte vars tomheten kommer ifrån?

Är hos mamma nu igen.. drog ett party i fredags var i svartsjön och yrade, kom hem tidigt, var barnvakt hela lördagen, Hanna kom och umgicks med mig och ungarna. Sen vart det piteå senare på lördagen, träffade lite kändisar på bussstation osv, var aldrig in på områtet, det är bara överskattat. Tappade bort telefonen också, får se när mitt nya kort kommer? Säkert senare i veckan. Just nu är jag i byn igen och jobbar, vettefan hur det blir med det här, det är äckligt mycke slit göra orkar inte leva på eftermiddagarna fast jag sover bra på nätterna när jag är så gudförbannat slut i skallen och i kroppen, sen är det ju inte så roligt och komma på jobbet och göra att man bara gör fel och att allt tar för lång tid, men det kanske inte är så jävla lätt och göra rätt när en jävla kukskalle inte kan förklara ordentligt. Oj, vad jag hade velat säga det där åt dig, fittjävel. Det skjuts för lite folk, det är fan inte ens värt pengarna på det där jävla stället. Blir jävla skev i skallen, jag vet att jag måste men det känns fan inte värt och ha så förbannat ont att man inte kan sova för att man gått runt där hela dagen och fått ta massa jävla skit för att idioten inte kan förklarar någonting överhuvudtaget. Jag lyckas allltid bara få skit jobb..

Jävla gittare.. hade varit så jävla skönt och peka finger åt alla för allt som sagts åt höger och vänster, men det ser ut som att det var jag som hade fel. Blir så jävla irriterad, kom inte dragandes med några bortförklaringar eller ursäkter igen, det kommer inte bita på mig en tredje gång, du har inget att hämta här. Du gick från toppen till botten fortare än någon annan någonsin gjort, klart det inte känns så jävla lätt men irritationen överväger besvikelsen den här gången...

People always leave!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0