Break the ice
We only got 4 minutes to save the world..
Känns som att jag ska spruta i bitar när jag inte vad jag ska göra av all irritation och frustration som kommer och kryper när saker aldrig går min väg fullt ut. Så fort det börjar kännas bra så spårar allt och dom gånger allting fungerar ganska bra så orkar man ingenting för att all energi går åt till att orka hålla ihop alla bitar. Alla kännslor och intryck samlar ihop sig och blir en stor ballong som bara fylls på dagligen och tillslut tappar man taget och den flyger iväg så alla kännslor fladdrar ut och försvinner ingenstans..
Ibland orkar jag bara inte tänka på vad jag säger åt höger och vänster och visst händer det att jag får sota för det men det känns som att det ändå är bättre det än att gå omkring och ständigt ligga på gränsen till att explodera. Ibland känns det så jävla meningslöst att ens kliva upp på morgon för jag vet att ingenting kommer ha gått framåt eller förändrats när jag går och lägger mig. Visst så finns det väl stunder som är bättre än andra och några stunder är riktigt riktigt bra, men finns det inget mer ? Jag vill vara fullständig, jag vill en jävla dag känna mig fullständig. Jag vill ha nånting som gör att varje leende kommer så lågnt innifrån som man bara går..
Är så less på och se hur folk slitits mellan varandra och alla är bara just nöjda för stunden. Minsta lilla fel sagt ord eller ogenomtänkt ögonkast kan orsaka total kaos.. Ibland känner jag mig bara så jävla meningslös och hjälplös, det börjar vara väl bevisat att dom man stått riktigt nära och tyckt om alldelens för mycke, inte har minsta lilla problem med att dra vidare helt utan en tanke tillbaka på det som varit.. Allting är en fet jävla sörja där alla vänner och ovänner är indragna, alla och våra problem växer ihop och det finns knappt kvar någor personligt eller något hemligt, det finns inga vettiga svar på någons frågor, allt är bara omvända frågor... Är det såhär det ska vara?
The things I've said to you and no one else
That's how much you mean to me
