The pain stays the same



Det är inte tiden som läker sår det är vad man gör under tiden.
Man kan inte gå och vänta på att allting löser sig, man måste börja någonstans.
Man föds inte till den man är, man formas av andra och man formar sig själv.
Men om man inte vet säkert att man kommer nå dit man vill,
är det då värt den tiden det tar att kanske ta sig dit
Undra hur länge man bara kan sopa problemen under någon slags inre matta i hjärnan
och sen kliva upp på morgonen och låtsas att man är nöjd med det man har?
Självklart är det enklast att inte göra någonting alls,
för hur jävligt det än är så finns det en trygghet i och stanna kvar utan och gå vidare.
Eller så nöjer man sig med halvbra saker för att kraften och motivationen till förändring saknas. 
Hur många gånger hör man inte, det finns så många som har det så mycek värre ?
Jahaaaa, men inte fan gör det mindre ont för det? 
Man kan inte styra över vad man känner,
bara över vad man gör, eller rättare sagt vad man gör åt det. 


It only hurts when I'm breathning
My dreams only die when I'm dreaming
So I hold my breath, to forget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0