Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall

Allting börjar kännas sådär jälva innehållslöst igen. Försöker bara hålla mig sysselsatt och fördriva tid för att dagarna ska gå även om det känns som att allt står still. Skolan börja om idag, efter praktik och lov. Hela lovet känndes mest trögt även om jag inte ville att det skulle ta slut så känndes det som att det aldrig skulle ta slut. Skolan känns mest bara as jobbigt, men ska göra så gott jag kan och inte stressa så jag blir knäpp för då orkar jag fan inte med. Jag försöker och sen får det ta den tid det tar, pallar inte och stressa järnet hela tiden för och nå alla andras förväntningar och förhoppningar, kör hellre på mina egna vilket inte är så höga, gör det jag hinner och klarar jag mig på det så är det ett plus annars orkar jag inte rycka på axlarna åt det. Känns som att jag bara har världens jävla skit iställning till allting nu, känns nästan mer värt att bara ligga och glo än att göra nån större insats uti nånting när jag inte ens vet vad nånting skulle kunna vara. Tror jag skulle kunna bli överkörd av ett tåg utan och märka det.