To the end of time where the rain won't hurt

Socker gör lika ont som salt i öppna sår.

Igår fick man höra ett och annat.. Ibland är det så att jag funderar på vad fan jag ens kommer tillbaka för. Fanns två anledningar förut, men nu är det bara en. Sorligt men sant. Nåjaa, var på vårdcentralen idag, efter praktiken. Har åkt på nå jävla super förkylning/influensa.. Inte så farligt ont i halsen, men i bihålorna, ögonen, inflamation i hela nacken och ryggen, inte så jävla skönt. Ska försöka ta mig iväg på praktiken imorgon men ska bestämma mig imorgon bitti. Ska hem på ett tag, kolla till katterna, se om jag orkar städa udan lite och förhoppningsvis somna tidigt och sova bättre än igår.

Just nu är det verkligen segt, har inte varit så här sliten på länge, både i kroppen och skallen. Känns som att jag jag explodera och gå i bitar eller bara ramla ihop så allting rinner ut. Är både sjuk plus att jag lyckas trassla till allting. Det är som att det finns nån inre drivkraft som gör att jag inte kan vara nöjd när allt är lugnt. Jag bara måste vända allt upp och ner och den här gången fick jag oväntad hjälp...





Things will never be the same
Still I'm awfully glad you came

Resonating in the shape of things to come
Never waiting when I know there's only one

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0