The pain is almost more then I can bare

Sist in, först ut, mer än så var det inte..

Känns som att jag tappat mig själv ? Allting som var viktigt förut är inte värt mer än att jag kan vända ryggen till och gå. Känns inte som att det finns nånting som håller kvar mig nånstans längre. Mitt gammla jag smyger sig på oftare än jag märker det själv och som allt för många gånger på senaste tiden så bryr jag mig inte. Saker som jag bara för ett litet tag sen hade brutit ihop totalt för drar förbi som ingenting. Trodde det att allt gammalt var på väg och suddas ut. Men tänk så fel man kan ha. Det är lite twistat när man ser på sig själv i spegeln och säger, vad var det jag sa?

.


Finally home now, and I try to accept that you're gone
Wish I could have, been there for you all along
With your back againgst the ground
All I want, all I need
Is to make you breathe
All that I want, all that I need
Is to make you breathe

Ibland gör det så satans helvetes förbannat jävla ont,
Jag vill skrika men det kommer inte fram ett ljud.





In my heart there always be a place for you
For all my life.


.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0