Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall

Vi gör det igen.

Jag blir snart galen på riktigt tror jag.
Börjar vara så där vidrigt obeskrivligt jävla satans less igen. Så fort det känns som att det är på väg nått bättre, som att det är på väg en bra förändring så tar det slut som en skit film där man inte vet vem som dör eller vad som händer med alla. 

Så fort allting börjar klarna upp och man känner att man faktiskt inte skulle dö av och ha det så ett tag så, KABOOM, allting går sönder medans alla bitar flyger och far all världens väg. Ska man aldrig hinna njuta av livet fullt ut? Om det verkligen är så att det finns lösningar och anledningar till allt som händer så är dom väldigt bra på och hålla sig undan. Ska allting vara så meningslöst? Spelar ingen roll vad man försöker göra så är det endå nån som far illa eller nånting som blir missförstått.

Nog har jag det jävligt bra vissa stunder och ibland känns allting hur enormt bra som helst, men i slut ändan så räcker det inte. Just nu fattar jag INGENTING, så fort man blinkar har det hänt nått nytt haveri, folk slits mellan varandra och hör och häpna.. Ingen tänker på sig själv! Alla har så fullt upp med och inte bete sig illa mot någon annan så det slutar med att ingen får som dom vill och alla går runt under sina egna svarta moln. Känns som att det snart inte finns kvar några konturer  runt någonting, bara en stor cirkel och innan för den är det ett svartmoln och nånstans där inne finns jag och alla andra.

You know I'd do anything for you
Stay the night but keep it undercover
I just wanna use your love tonight
And as you leave me,
please would you close the door..

..