Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall

Gud.. axlarna och rygger har snar ihjäl mig.
Vet inte vad fan jag ska göra åt det, står inte ut längre, jävla skit.
Om inte anna lär allt annat ta ihjäl mig, är less på och aldrig kunna veta vad man kan lita på eller vad som är på rikigt. Alla har ju ett lite roligt sätt och ändra sig på hit och dit, från dag till dag. Orkar inte med det längre, en gång duger det sen vänder det. Endel jag trodde att jag kännde beter sig  så jävla baklänges, men jag är endå för less för och orka säga nått. Det är nog lika bra och bara hålla sig till sitt och inte dela med sig mer än nödvändigt, man vet ju aldrig när det vänder för nån.


Leave me alone.

.