Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall

Jag vill hundra saker och borde hundra till saker. Jag vill inte hundra saker som jag ofta ändå gör, bara för att det är det enklaste. Jag vill att hela den här jävla cirkusen ska vara okej, så jag bestämmer mig för att det duger. Fast det inte gör det, det tär som fan hela tiden. Även om det är mitt eget fel, jag är ganska bra på och analysera och reflektera och snurra på allting som sägs tills jag inte vet nånting alls. Jag försöker se samband och hitta logik i det folk säger. Jag skiter i det självklara och tänker hjärnan i småbitar på saker som egentligen inte behöver betyda nånting. Jag har sagt det förut, jag snöar in mig i vad som finns i detaljer och inte på stora saker. Jag antar att det kan hänga saman med att allt för stora ord gjort mig besviken allt för många gånger. Less is more. Men hur kan man tycka det när man som jag ständigt tycker att allting går för sakta? Undra om jag någonsin kommer bli nöjd, undra om det finns ett stopp? Undra om någonting, eller någon kan stanna på hela den här jävla karusellen.

I'm sorry that I'm such a mess.