You and I collide

Hm, 24 timmar kan verkligen kännas som tusen år. Det här äter upp mig innifrån. Jag vet inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska säga. Vad som helst hade varit bättre än och ha det så här. Jag hade nog behövt bort från allting, få nå slags perspektiv på saker och ting, men ingenting är nog långt borta eller nog länge. Någonting sånt här existerar inte ens i min värld, jag vet inte hur jag ska vända på det. Känner mig borttappad, som att jag blivt inkastad på för hög nivå i fel samanhang.. 

I worry I won't se your face light up again


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0