You don't care how it hurts


Hum, söndag igen.. Tänkte sova tidigt men fuck heller, klockan är likförbannat snart tolv. Börjar tära som fan att konstant vara trött och ofokuserad. Börjar vara så jävla sliten att jag funderar hur fan jag håller mig på benen hela dagarna, men benen är tjuriga och slutar inte gå. Börjar få tvångstankar att hålla mig ständigt sysselsatt för och inte bli gravt sinnessjuk. Allting rullar på utan anledning och jag får mer gjort än vad jag fått på ungefär hela mitt liv, men ändå känns det inte värt det, jag tar på mig mer och mer och är mer noggrann men jag blir aldrig nöjd. Känner mig mest som en jävla negativ surfitta och allting känns genast värre när jag får dåligt samvete för att jag kanske råkar vara lite väl otrevligt ungefär hela tiden känns det som.. Tack och lov så finns det ett par stycken faktiskt håller skenet uppe åt mig, dom är mer värd än allting annat. Just nu sitter bara jag och funderar på varför ingenting kan vara konkret, jag vill inte vara själv men varje gång jag släcker och lägger mig i sängen känns det som att jag skulle kunna ligga där föralltid..

It's a little too late for you to come back
It's just a misstake, think I  forgive you like that

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0