Sharp and painfull

Upp som en sol, ner som en pankaka..
Ibland är det svårt och veta om man är på väg åt rätt håll eller bara mot ett hål.
Jag vet allt jag har, men det är ändå svårt och hålla isär allting.
Jag vet vad jag har.. men också vad jag inte vill ha.
Hur jag än vrider och vänder på hur det känns,
så kommer jag bara fram till samma sak,
att det är hur jävla ofattbart bra som helst,
men samtidigt är det stora bitar borta av det som funnits förut
och det största problemet är att det försvunnit utan anledning.
Om ingen har gjort fel, vad gick fel?
Allt är så jävla bra.. att det spricker för minsta lilla.
Det går inte och beskriva hur det känns, det går bara sönder


Det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången till och med
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0