Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall

Skit skola, skit praktik, skit lov, skit allting. Det känns som att ingenting nånsin kommer sluta bra. Jag orkar inte försöka med nå mer snart, allting är ändå skit. Har lust och lägga mig ner och sova tills jag är trehundra år. Ingenting kommer ändå fungera bra, eller sluta bra. Egentligen har jag ingen lust och skriva nå alls här, har inte positivt och komma med och allt negativt finns det allt för många som gottar sig i. Men jag bryr mig inte längre, det får vara hur fan det vill. Det är inte så att jag är svartsjuk eller avudsjuk på nån heller, hur jävligt det än är. Det finns åtminstånde en sak som är värd och ens försöka stå på benen för och det är allt som räknas.


And I be so alone without you,
and maybe you be lonesome too